Berusning i hypens hetta

Säkert har de flesta år i mitt liv innehållit en och en annan hype, men aldrig förut har jag lagt märket till dem så som i år. För att name-droppa lite så har vi Björn Gustafsson, Batman; The Dark Knight, Glasvegas, Nordpolen, MGMT, vampyrer, finanskrisen 08, Skåne-jordbävningen, välgörenhet, Blondinbella, Spotify, iPhone ....osv osv Observerar man fenomenet hype kan man likna det vid ett mindre vansinne, ofta startar det på en ganska indie nivå som sedan hetsas upp i större medier och sedan exploderar (eller lever vidare). Det mest irriterande är media och recensenterna som bara lyssnar på varandra, ingen vill uttala en egentlig åsikt av rädsla för att senare bli dömda vilket resulterar i otroligt oengagerade recensioner som kopieras i tidning efter tidning för att till slut läsas av människor som tror att detta är en bra smak/åsikt att adaptera. Det är helt obegripligt att en massa tänkande människor i ett demokratiskt land plötsligt lägger ner tankeverksamheten och följer flocken i frågor om musik- och filmsmak etc. Som jag skrivit i tidigare inlägg så måste människor lyssna mer på sig själva, mindre på andra och känna efter själv vad som verkligen tilltalar dem. Sen är det skillnad på saker som verkligen är bra och kvalité och sådant som bara är framhetsat som "senaste grejen". 

Nuförtiden, i internerans tid, har det blivit mycket lättare att skapa fler hyper på kortare tid, nu existerar verkligen begreppet "känd över en natt" på riktigt, alla har idag tillgång till information 24/7 och alla vill ha allting nu i obegränsad upplaga. Jag kan märka det på mina egna behov som också blivit närmast maniska just under det gångna året. Jag kan inte nöja mig med så mycket musik som behövs utan ska varje dag hitta ett nytt favoritband och söker dagligen för först hitta det nya och intressanta. Ingen människa kan lyssna aktivt på 80 GB musik men vi känner ändå behovet efter att ha det. När jag försöker tänka sunt på vad jag egentligen håller på med kommer jag fram till att mitt handlande är ett slags utveckling på samlarinstinkten och det faktum att det finns ständig tillgång på en vara som jag sätter främst av materiella njutningar; music. Jag kommer inte sluta hetsa i mitt sökande på musik och media kommer aldrig sluta att hetsa för att hitta (=skapa) en ny fluga. 

Nu är det dags för den första julmaten, adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0