Min älskade skald, hjälp!
ja det där med utgång gick ju inte så himla bra och ännu om möjligt ännu sämre gick det med kyrkomusiken. Den lilla församlingens kantor faxade (!!) noter till mig idag och jag har alltså en och en halv dag på mig (om jag använder mig av natten) att lära mig låtar jag aldrig hört talas om. Och då intet ont anande, dyker min gamla strategi upp igen, jag gör ingenting åt det.. Är det ok att ringa och säga att man är för dålig för att kasta sten i glashus?
Men nu hade jag tänkt skriva lite om den polska poeten Wisława Szymborska, en fantastisk kvinna. När hon fick Nobelpriset i litteratur 1996 minns jag att min mamma köpte hennes diktsamling Aldrig två gånger (Bodin & Fjellströms tolking!), då när jag var sex år gammal älskade jag när mina föräldrar läste högt. Den första dikten jag fick höra handlade om en död skalbagge (Uppifrån Sett), det var inte en skildring likt Bauldelaires äckel-romantiskt naturalistiska dikt om kadavret, som förvisso också fascinerar mig enormt, utan en enkel, väldigt vacker allegori om vårt liv och döden med den döda skalbaggen som parabel. Jag antar att jag började gråta när mamma läst färdigt den för mig. Ett decennium senare när jag läste polska på gymnasiet fick vi i uppgift att översätta dikter och så fastnade jag för Szymborska ännu en gång. När jag läser hennes dikter kan jag känna det som man ibland upplever när man lyssnar på bra musik, att det går som rysningar över kroppen och ner i benen. Hon är så träffsäker och exakt med sina ord att man punkteras direkt, ofta är det ganska hemskt men utan att någonsin bli makabert. Nästan likt Per Lagerkvist men med större realism, utan de onda/goda elementen bara är hon och förklarar precis hur allting är, om man får ta sig friheten att göra jämförelser på det viset. Låna helst diktböckerna, jag tror att poesi vinner mycket på att vara i tryckt form där korrekta rad- och sidbyten utgör en stor del av upplevelsen. På internet kan det vara si och så med det.
godnatt
helg=inte ledig
Nu vaccinerar jag inte fler kor den här veckan, men istället sitter jag och paniktransponerar lite noter som jag ska ha till första advent-spelningen nu på söndag. Jag är ganska bra på att läsa a vista alltså rakt från papper vid första blicken, men jag vet att min hjärna när som helst kan felkopplas och då är det lika bra att ha det som det ska vara. Det var längesen jag använde mina notpapper, och min handstil i noter är ungefär lika illa som min vanliga handstil. Jag har alltid önskat mig sirliga G-klaver och noter som ser ut som de är tryckta, men icke. Nu har jag övat lite och hoppas att jag orkar peppa mig tillräckligt för att dra till Blekingska nationen och lyssna på lite nostalgi-pop och tokdansa tills jag stupar.
friday friday mayday.
min hastiga helg-transponering
tristessen i det som är bra men oförändrat.
Kom nyss hem från en liten spelning på Kulturkrogen i Lund. Tanken var att gå ut men eftersom jag börjar jobba 08 imorgon kom jag fram till att sömn var ett gott alternativ. Hur som helst. Två gamla skolkamrater hade en akustisk spelning under tiden som vi hällde i oss vin och åt gratis mat, det kallades för "Höstmys" och visst var det mysigt med dämpad belysning och fin stämsång, i två låtar ungefär, sen fick jag små nervösa sammanbrott inom mig. Jag hatar bakgrundsmusik och lyssnar helst på musik aktivt och ostört eller på konserter där fokus är riktat mot scenen, därför är jag också för det mesta motståndare till "jazzpianisten-på-lunchen". Detta var något i den stilen, dessutom hade de lyckats välja ut låtar som lät som samma låt kvällen igenom med bara med paus var femte minut. Jag bryr mig inte om dåliga saker som alltid är samma, för de lägger jag inte ens märket till, men när bra kvalité och fina saker upprepas ad nauseam blir jag nästan förtvivlad. Det handlar inte om att säga att "omväxling förnöjer", det är mer som att saker som upprepas och ting som borde röra sig i alla riktningar men står stilla är helt ointressanta om man tvingas vara med under den linjära resan utan lutning eller fall.
Tur att bloggen är hemlig så att ingen får läsa detta, för det var inte meningen att dissa dessa duktiga musiker, men jag kom bara att tänka på det efter otaliga citat om "I can't live without you". Finns det människor man inte kan leva utan förresten. Jag tror att det är så. Det kom jag också på ikväll.
kursiv
Förövrigt verkar kursiveringen i den här bloggen inte fungera som den ska så Proust-inlägget ser lite inkompetent skrivet ut. Jag gjorde mitt bästa.
Proust-hybris
Jag läser för många böcker. Inte att jag läser ut för många böcker utan för att jag läser för många samtidigt. Alltid när jag börjar med en bok blir jag genast inspirerad att låna ännu en, och när jag ändå är igång läser jag gärna ännu en bok om författaren eller epoken i vilken den första boken är skriven. Just nu är jag inne på Proust eller snarare; jag har fastnat i Proust-träsket.
Det började för något år sedan när jag kom på mig själv att vara galen i litteratur från den romantiska eran, jag som tidigare mest uppskattat avskalad lyrik och korta, fyndiga meningsbyggnationer, som hos Lagerkvist och Wilde, började läsa svulstiga ordkonstnärer som Flaubert osv. För någon månad sedan beställde jag också hem På spaning efter den tid som flytt, alla sju delar. Första delen slukade jag ganska kvickt, och hittade också boken Låt Proust förändra ditt liv i bokhyllan hemma. När det var dags att börja på andra delen av På spaning.. hade jag redan hunnit låna hem Lagercrantz bok Att läsa Proust samt Prousts egen Om läsning. Det hela slutar med att jag läser alla samtidigt, och kollar upp alla hänvisningar till andra delar av På spaning.. allt detta går mycket långsamt och tar all min tid. Jag är sjukligt fascinerad av språket och dessa beskrivningar som får en att känna sig helt inkapabel att någonsin använda adjektiv korrekt igen. Jag vill ha allting, nu.
För övrigt speglar denna läsning ganska bra hur resten av mitt liv verkligen ser ut, jag försöker göra allt och det slutar med att jag knappt gör någonting. Så nu har jag bestämt mig för att slutföra septalogin ordentligt, ganska långsamt och utförligt innan jag börjar göra några djupare studier av författaren. Lättare sagt än gjort.
bah
My homeboy, så här ska man se ut när man är en seriös adjektiv-trollkarl.
fulkultur är finkultur, leve tv-serien!
Dagens usla väder gjorde mig idag helt enkelt tvungen att sitta inomhus och titta på Twin Peaks innan jag stack till gymmet. Det är lustigt med dessa kultserier, och jag måste säga att jag är inte riktigt säker på vad det är som gör dem så intressanta. Jag har aldrig varit en sådan som maniskt suttit och följt TV-serier, jag har inte ens en TV. Men de senaste åren har jag funnit charmen i detta nöje.
Det hela började med Riket av Lars von Trier, bland det bästa som gjorts för tv. Sen tittade jag lite på Lost för att det var den stora grejen då, (jag kan inte förstå hur den fortfarande finns!), någon säsong Nip/Tuck som jag gillade för den var så jävla sjuk.
Men nu är det alltså Twin Peaks som gäller. TP är schysst på det sättet att Lynch (reg) håller en bra distans till det han gör, många amerikaner fattade inte det och tog tydligen serien på största allvar. Emellanåt blir det också riktigt obehagligt, de som har sett Inland Empire och Mulholland Drive förstår säkert vad jag menar när jag säger Lynch-stämning. Vanvettiga ansikten som hånskrattar och stilla kamera på t.ex en takfläkt, detta i kombination med musiken brukar bygga upp en riktigt creepy stämning. Det är väl säkert inte ok att säga att man gillar tv-serier, det är guilty pleasures. Men men, tråkigt med folk som bara låtsas att de inte ser på dem när de i själva verket egentligen sitter inne med en massa säsongs-boxar. HAHA
Ett obehagligt element i TP; Bob!
suicidal hund
ikväll har jag konsert med min orkester därför strök jag precis en vit skjorta kvällen till ära, men helt plötsligt hörde jag ett smaskande ljud från golvet . det visade sig vara min hund Eliot som stod och tuggade på strykjärnssladden. mycket bra hundskrälle, väl tänkt.
idag är förresten en sådan dag då man borde vara ute och fotografera lite med holgan, som ju kräver mycket ljus. borde försöka få igång min scanner igen så att jag kan digitalisera mina analoga foton. men istället sitter jag inne och spelar gitarr. jaja.
so long
hunden Eliot jagar katt i sitt rätta element denna sommar, långt bort från farliga el-sladdar.
the hampster dance
ah, kom för en stund sedan tillbaka från två timmar i gymmet. jag måste säga att jag känner mig som en korsning mellan urtidsmänniska och hamster när jag står på bandet och springer, men jag gillar det . jag tränar på Victoriastadion i Lund och det är i princip jag och en massa biffar som går runt och spänner sig, men jag har alltid ogillat renodlade tjej-anpassade saker så det passar mig bra.
efteråt kände jag hur inspirationen flödade så jag har skrivit många sidor om tankar som endorfinerna satte igång, jag vågar knappt läsa det eftersom jag blir helknäpp efter en träning dvs. speedad som attan. för att bli en bra författare måste man kanske sitta stilla i en läderfåtölj och röka pipa. ska tänka på saken. nu är det natt, imorgon ska jag hjälpa till vid några operationer.
blub
the winter cold took my life
här kommer en bild för att illustrera vyn från mitt fönster en tidig måndagsmorgon. snö och halka är mina fiender, med ej ur en estetisk synvinkel.
Alla är vi exhibisionister, nu är det min tur.
För att boosta upp mig själv och mitt numera hyfsat tragiska leverne så har jag nu startat en blogg för att skriva om intressanta och roliga saker som jag faktiskt stöter på emellanåt. Ni kommer att få läsa mycket om konst, film, litteratur och musik. Hur det går för mig att komma på vad jag vill göra i framtiden, ett stort ångestelement f.ö..
Den närmaste tiden kommer det att dyka upp saker som: min kväll på Nobelfesten 10 december, mitt jobb som veterinärassistent, Lunds studentliv och min kamp med musiken.
Jag kommer att lägga upp en massa bilder för fotografi är ett av mina största intressen.
Nu återstår att se om någon är intresserad av att läsa om detta. Annars får jag läsa om mig själv och frossa i svulstiga utläggningar á la Proust.
over and out
