estetiken i sten, död och förfall
Nu är jag äntligen hemma igen. Min tanke var egentligen att gå till Smålands nation ikväll och dansa till Roland M. Dill, men med 20 minuters marginal fick jag ge upp ganska snart. Nu ska jag bara redigera alla bilder jag tagit, en del helt fantastiska, det brukar vara så när jag varit i Polen. Jag har fotograferat enbart i RAW-format och delvis helt manuellt så kvalitén ska det inte heller vara något fel på.
Igår, fredag, besökte jag Warszawas judiska begravningsplats, inte för något annat skäl än att jag är intresserad av olika begravningsplatser. Varför detta morbida intresse kan ju vara en befogad fråga. Kyrkogårdar är stilla och tysta områden som finns till för att bevara minnen genom att göra en fysisk plats för att försöka förbinda sig själv med den som inte längre existerar. Atmosfären går inte att finna någon annanstans. Förutom detta så är det ofta väldigt vackra platser med många olika väl genomtänkta små monument av olika art där föreningen av natur och människoverk är väldigt harmonisk. Warszawas judiska kyrkogård är en mycket stor plats bakom höga murar och med en robust järnport mitt inne i stan precis vid gränsen till det som under kriget utgjorde Warszawas getto. När man börjar gå längs grusplanen vid huvudingången möts man av en mur gjord av gamla, delvis krossade gravstenar som omringar de nya gravarna som tillkommit de senaste 60 åren, dessa gravar är inte särskilt många. Bara några meter in slungas man hundra år bakåt i tiden, tidsglappet gör ont att reflektera över. Buskar och träd växer fritt något som lett till att gravstenar står snett eller trillat sönder, det finns inga ordentliga gångvägar förutom den stenlagda huvudallén som sponsrats av olika människor. Ett stilla vemod ligger över området där de som skulle kommit hit för att sköta om gravarna dog en för tidig död, på fel sätt, fel tid och fel plats. De som ligger här har inga efterlevande. På svenska kristna kyrkogårdar råder oftast extrem ordning och sjukligt skapande av symmetri i naturen, här på Cmentarz Żydowski finns bara naturens egen symmetri och det kan störa sinnet hos de flesta, inklusive mig själv jag började genast planera det bästa sättet att rädda denna plats som inom några decennier kommer att existera endast i form av grus och gräs. Även om platsen är otroligt fascinerande som den är nu så borde det ligga i det judiska samfundets intresse att försöka göra något åt förfallet som jag mest genom en fotografs ögon dokumenterat.
