helvetestratten

  

Jag gick upp kl 9 och åt ordentlig frukost. Sedan promenerade jag ner mot Stureplan där jag bokat en frisörtid kl 11.30, lite tidigt kanske men sen var å andra sidan resten av dagen fri. Uppsättningen tog ca en timme och sen vågade jag inte röra mig av rädsla för att allt skulle förstöras, så klart började det att regna lite senare så jag köpte ett paraply. Resten av dagen promenerade jag bara runt i stan och gick tillbaka till vandrarhemmet vid 15 för att vila, klä på mig och lite annat.

Efter 17 tog jag en buss mot Stadshuset men kom inte så långt eftersom trafiken så småningom stängdes av, så jag promenerade ca 100 meter och stod sedan vid entrén i väntan på min kavaljer, morfar, som skulle anlända från konserthuset med buss. Ice cold. Jag såg hur folk droppade in och Mona Sahlin såg oförskämt nöjd ut, usch. Efter att jag krånglat av mig min kappa och bytt skor började vi dra oss mot Blå Hallen och på signal intog folk sina platser, allt var synbart extremt planerat utan att man kände sig vallad med tvång. Bord 64 med herr Somell till bordet, mycket fin utsikt över både honnören och trappan. Hederfolket vandrade ner för trappan till tonerna av två trumpetare och orgel, jag försökte le men det resulterade bara i okontrollerade ryckningar i ansiktet. En slags dold nervositet? Efter två skålar i champagne kommer första delen av underhållningen och eftersom det är Mozart är det såklart ganska buskis, har alltid förvånats över de som försökt göra om hans operor till något annat än vad de faktiskt är, det här är som det ska vara. Sen kommer förrätten, ah! Samtalsämnena under kvällen ändras väldigt snabbt men det mest intressanta är att diskutera mat. För att göra detta inlägg läsbart hoppas jag genast över till huvudrätten som är en slags 90-tals-kreation och som min kavaljer uttrycker det "Jaha, kött, sås, potatis och grönsaker-resten är bara detaljer". Riktigt så enkelt är det ju förstås inte men huvudrätten konkurrerades ut totalt av vinet Chateau Moulinet 2000, ett helt fantastiskt vin. Efter ännu lite mer underhållning och otroligt trevliga konversationer, beundrar jag ljussättningen i Blå Hallen och konstaterar att jag matchar min sjal perfekt med den röd/gröna kombinationen. yes. Sedan släcks det ner och efterrätten och isfacklor promenerar ner för trappan. Detta är ett skådespel i sig, lite overkligt. Till sist och bäst kommer alltså Poire Belle Helene (=ingefär/vaniljkokta päron med en slags chokladövertäckt kaka och glass). Dessertvinet smäller högst ikväll, Beerenauslese Chardonnay, Helmut Lang 2006 , hela bord 64 och förmodligen resten av festfolket sitter i ett glitterbestrött rökmoln hänförda av smakexplosioner och lycka. Kvällen går fort och innan jag hinner säga kaffekopp så är det dags för dans. Ett par valser senare fyller vi på med champagne i Prinsens Galleri, där kan man skymta VIP-rummet som döljs endast med ett tunt draperi av tulpaner(?!) Alla intressanta människor passerar förbi och jag ägnar en stor del av kvällen åt att bara titta på hur t.ex Le Clézio beter sig på party. Resten av kvällen orkar jag inte skriva om utan bevarar det för eget ändamål. Jag tar i alla fall cykeltaxi hem, lätt värt 50 kr. Så han får 100 istället. Ja detta var kvällen i stora drag, jag kommer förmodligen att dra referenser till detta länge. Och jag måste få tag på vinerna. Göra en Proust. 

hej