Proust-hybris
Jag läser för många böcker. Inte att jag läser ut för många böcker utan för att jag läser för många samtidigt. Alltid när jag börjar med en bok blir jag genast inspirerad att låna ännu en, och när jag ändå är igång läser jag gärna ännu en bok om författaren eller epoken i vilken den första boken är skriven. Just nu är jag inne på Proust eller snarare; jag har fastnat i Proust-träsket.
Det började för något år sedan när jag kom på mig själv att vara galen i litteratur från den romantiska eran, jag som tidigare mest uppskattat avskalad lyrik och korta, fyndiga meningsbyggnationer, som hos Lagerkvist och Wilde, började läsa svulstiga ordkonstnärer som Flaubert osv. För någon månad sedan beställde jag också hem På spaning efter den tid som flytt, alla sju delar. Första delen slukade jag ganska kvickt, och hittade också boken Låt Proust förändra ditt liv i bokhyllan hemma. När det var dags att börja på andra delen av På spaning.. hade jag redan hunnit låna hem Lagercrantz bok Att läsa Proust samt Prousts egen Om läsning. Det hela slutar med att jag läser alla samtidigt, och kollar upp alla hänvisningar till andra delar av På spaning.. allt detta går mycket långsamt och tar all min tid. Jag är sjukligt fascinerad av språket och dessa beskrivningar som får en att känna sig helt inkapabel att någonsin använda adjektiv korrekt igen. Jag vill ha allting, nu.
För övrigt speglar denna läsning ganska bra hur resten av mitt liv verkligen ser ut, jag försöker göra allt och det slutar med att jag knappt gör någonting. Så nu har jag bestämt mig för att slutföra septalogin ordentligt, ganska långsamt och utförligt innan jag börjar göra några djupare studier av författaren. Lättare sagt än gjort.
bah
My homeboy, så här ska man se ut när man är en seriös adjektiv-trollkarl.
Kommentarer
Trackback
