helvetestratten

I fredags kom studenttidningen Lundagård igen. Det är faktiskt en bra tidning där det står om allt möjligt och omöjligt som sker i student-Lund. Reportagen varierar från artiklar om bombade universitet i mellanöstern till hur det går till i de hemliga student-sällskapen i den akademiska gräddan och vad man gör på SSKKs fester. Alltså en bra lokaltidning. I alla fall, i månadens nummer fanns en intressant artikel om varför 80-talister är den mest egoistiska, respektlösa och exhibitionistiska generationen i världshistorien och varför alla mår så himla dåligt hela tiden. I artikeln kan man nästan tolka det som att det är de ekonomiska krisernas fel att alla är knäppa. Men jag vill gärna ta det ett steg längre och bortse från enbart ekonomiska faktorer. Jag tror att mycket handlar om tekniken som finns som skapar oändliga valmöjligheter för de stackars människorna. Internet gör oss medvetna och kunskap finns i överflöd. Man ska vara smart och konstnärligt lagd, hitta en intressant utbildning som man gör klart snabbt och enkelt under tiden som man festar varje veckoslut och skapar sig ett stort entourage. 300 vänner på Facebook och en personlig blogg. Innan man får ett välbetalt jobb ska man helst ha hunnit resa ett par varv runt jorden (eller åtminstone till Australien). Att äga iPhone och spejsade kläder är optimum.En grov generalisering kan tyckas, men om jag kollar vad som hände med folket i min klass från gymnasiet så verkar de flesta sträva efter just allt detta. Mallen är uppsatt, problemet är bara att mallen är väldigt stor och vid. Jag inser också att den här bloggen är ett stort skämt där jag bara fabulerar med ord för min egen skull. Ett slags självförverkligande? Nog om detta, läs artikeln, dålig svenska, bra innehåll.

Igår var jag på en riktigt bra klubb, M.A.D på Smålands nation. Det var premiär  och en del dömde ut den i förväg och sa att det skulle vara äcklig amerikansk trance men istället var det süperb house/techno. DJ Unofficial var visserligen inte konstant ett med tekniken och ibland var det nästan som uppehåll i vissa övergångar. Men det kompenserades rejält av fina crescendon som fick folk att tokdansa. Jag blev knuffad med tinningen före in mot det kantiga DJ-båset. Men trots små blessyrer måste jag ändå säga att det var en bra kväll.

Imorgon är det måndag igen, men jag ser det hellre som att det snart är fredag igen. Yes!














David Shrigley säger allting så bra.