orka nischa sig?

Jag läste en ganska hemsk sak igår. Svenska filminstituet (SFI), en stiftelse som till stor del finansieras av svenska staten, hade beslutat sig för hur det årliga stödet på ca 27 miljoner kronor till filmproduktion under 2009 ska fördelas. Man kanske helst hade önskat att det legat i statens intresse att försöka främja någonslags mångfald i det kommersiella filmutbudet eller åtminstone film som främjar tänkande hos publiken. Istället läser jag att Götakanal 3 drar vinstlotten och får 9 miljoner att leka med. Josef Fares med mästerverk som Kopps och Jalla! Jalla!  på meritlistan får också 9 miljoner till sin nya film som än så länge är utan titel. Slutligen får den Beck - i stormens öga 8,1 miljoner kronor. Det blir den 26:e beck-filmen som görs i vårt land, och visst, varför ändra på vinnande koncept. 

Något är ruttet i ett land där folk inte orkar tänka i nya banor. Där till och med något sådant som konst görs till en miljardindustrier vars främsta uppgift är att tilltala så många som möjligt och dra in pengar. Jag förstår att pengar är det som får allt att gå runt och att allt till syvende og sidst handlar om att tjäna pengar på sitt arbete. Men varför varför varför låter vi det gå ut över konsten. 

Tänk om man istället fördelat de 27 miljoner kronorna till 27 olika regissörer. Det hade säkert inte gett fantastiska resultat i alla 27 fallen, men säkert så mycket trevligare än 100 beck-filmer. Det finns begåvade regissörer och fotografer i Sverige! Varför vågar man inte satsa. Jag börjar nästan fundera i konspirationsteori-banor, tänk om att är noga planerat av staten för att stegvis fördumma befolkningen. Allt som visas på tv är koncept som finns i vartenda land från Island till Nya Zeeland. Och på biograferna sitter vi nöjda med en Cola i handen och glor på Göta Anal 15. Ibland börjar man nästan undra. När blev det fel att rikta sig till en mindre publik? det behöver inte bli publiksuccé för att visa på kvalitén i en film.

Jag märker av min sömnbrist nu. Ett par timmar på gym, ett par timmar intensivt läsande och jag är en knäckt kvinna. Jag önskar att se en tok-bra film inom en snar framtid. Idag såg jag The Curius Case of Benjamin Button , intressant historia men taffligt framställd, är min korta recension. Ha ha. godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0